Facken fyllda med medlemsrörelse – bästa sättet för enighet

Hög medlemsaktivitetet, förtroendeuppdrag till de många och ned i arbetslagen samt de förtroendevaldas direkta avsättbarhet vid maktmissbruk – det är Knegarkampanjens tre tumregler för att få fart på fackföreningsrörelsen.

Vi förespråkar fackets oberoende från de politiska partierna samtidigt som vi menar att fackföreningarna måste vrida sin uppmärksamhet till vanliga knegares levnadsvillkor även utanför arbetsplatserna och driva samhällsfrågor i medlemsintresset, t ex välfärden, makthavarnas fördelningspolitik och bolagens sk affärsregler. I Kiruna har vi till exempel sett hur Gruvtolvan engagerat sig både i sjukvårdsfrågan och när det gäller stadsflytten, oavsett vad partierna i staden har tyckt, och sådant är väldigt framåtsyftande.

Det stora flertalet av medlemmarna i facket är idag partipolitiskt obundna och kollektivanslutningen till (s) avskaffades för mer än 20 år sedan. Trots det så går en del av medlemmarnas fackavgift inom LO-förbunden fortfarande till den socialdemokratiska partikassan, LO-distrikten kampanjar för (s) i valrörelserna och (s)-medlemskap underlättar mycket för den som vill göra facklig karriär, eller för fackligt aktiva som vill göra partikarriär. Särskilt praktiskt att vara (s)-ansluten är det för dem som vill bli ombudsmän på fackkontor långt från arbetsplatserna. LO-distrikten runt om i landet fungerar i själva verket som socialdemokratiska basorganisationer och LO-ordföranden sitter i socialdemokraternas verkställande utskott. Socialdemokratin och LO är dessutom uppknutna till EU-politiken och de fackliga byråerna som sitter i Bryssel och Washington.

Det säger sig självt att inte alla fackmedlemmar, och inte heller förtroendevalda, tycker lika om allt det här. Facket borde stå partipolitiskt obundet. Förtroendevalda från olika partier och grenar inom arbetarrörelsen måste kunna respektera varandra inom fackets väggar och tolerera att olika förslag och inriktning vinner stöd bland medlemmarna vid olika tillfällen. Tiden är förbi där ett parti hade monopol i facket och gjorde upp utan medlemmarnas insyn.

Knegarkampanjen startades som en upprustningskampanj inom arbetarrörelsen. För att knegare ska kunna flytta fram sina positioner i dagens samhällssituation behövs fackföreningarna och den medlemskraft som finns där. Knegarkampanjen uppmanar därför  alla våra medlemmar och sympatisörer att engagerar sig i fackföreningarna på sina arbetsplatser och verka för att de ska vara medlemsstyrda nedifrån och ända upp. Som det är nu så läggs världskrisens bördor på de maktlösa låginkomsttagarna. För att möta det behövs medlemsstyrda fackföreningar som ger sig ut i  de samhällsfrågor som ligger i medlemsintresset.

Det behövs ett uppbyggnadsarbete av landets största intresseorganisationer och ett återupplivande av solidariteten mellan olika fackföreningar: en för alla, alla för en!

När arbetsgivare och politiska makthavare plötsligt river upp ingångna avtal och ändrar avgörande delar i arbetsvillkoren – genom t ex permitteringar, avsked och växande uttag av övertidsarbete, ändrade ägarformer utan öppen redovisning av förändrade villkor för arbetslag och brukare etc – så måste det uppfattas och besvaras för vad det är: stridsåtgärder från motparten. Därför förespråkar Knegarkampanjen att fackföreningsrörelsen tar striden för den lokala strejkrätten och solidariska sympatiaktioner mellan fackföreningar. Därur kan en ny facklig enhet växa mot såväl arbetsgivarna som deras uppdragsgivare i de pyramidala bolagsledningarna och regeringarna.

5 thoughts on “Facken fyllda med medlemsrörelse – bästa sättet för enighet

  1. En aktiv och kämpande fackförening är ett bra verktyg för att bjuda alla borgerliga attacker, vilket håll de än kommer från, spetsen.
    Vi måste gemensamt hålla ihop för att skydda lagar som gynnar oss, från urholkningar, värna om avtal och återta det som gått förlorat, sjukpenning, arbetslöshetsersättning. Endast det enade kollektivet kan värna om de svagare och verka för bättre framtid för samtliga. Jag gillar er här nere i Götet.
    röde-Börje

  2. Den fackliga-politiska samverkan som LO har med sossarna borde övergå till Vänsterpartiet som är det enda kvarvarande arbetarpartiet. (v) kan komma att ingå i nästa regering och då kan man faktiskt få igenom arbetarkrav på arbetstidsförkortning och stopp för vinster i välfärden. Det vore mycket effektivare än att hålla på att splittra arbetarrörelsen ytterligare.

    • Vänsterlusen vill ge (v) samma kontroll över facken som (s) har haft. Det säger allt. Istället för respekt för olikheterna som finns i facken så ska medlemmarna fortsätta slava under partipiskor och göras beroende av ryggdunkandet mellan grabbarna. När det gäller arbetstidsförkortning så genomförs den bäst om den kontrolleras av arbetslagen och riskkapitalisterna kan man inte köra ut ur välfärden med mindre än att de anställda mobiliseras för att faktiskt strida om saken. Sitter vi ned och väntar på vad (v) ska åstadkomma i parlamenten lär vi få vänta. / Annika B, Knegarkampanjen

  3. Hur mycket av fackavgiften är det egentligen som går till sossarna? De pengarna borde facket använda till en egen kampanj för att få bort den borgerliga regeringen, och inte ge till ett parti.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s