Ett spöke bakom varje missnöjesyttring?

Knegarkampanjen startade inför valet 2010 som en oberoende röst för arbetare. Vi tog tidigt ställning mot den borgerliga alliansen och de framväxande sverigedemokraterna. Vi krävde att LKAB:s vinster skulle betala för en social upprustning av Malmfälten.

Vi var först ut med en konsekvent linje mot LKAB – som har blivit ett politiskt verktyg i händerna på statsminister Reinfeldt. Gruvbolaget används för att finanseriera borgarnas skattesänkningar och andra reformer. Nu håller man som bäst på att tömma LKAB:s kassa genom enorma utdelningar, och de pengarna lär vara med och betala moderaternas valfläsk till 2014.

Priset betalas av kirunaborna som fått uppleva en försämrad sjukvård, bostadslöshet, en stadsomvandling som sker ovan huvudet på de flesta och hotar kulturvärden, grönområden och föreningsliv. De senaste åren har många reagerat starkt på detta.

Protesterna har gått i vågor. Först mot landstingets nedmontering av sjukvården som samlade de största demonstrationerna i Malmfälten sedan Gruvstrejken 1969. Sedan genom initiativet Situation Kiruna där föreningar under ledning av gruvfacken gick samman för att sätta press i stadsomvandlingen. Båda dessa satsningar var välmenade men lyckades inte etablera motmakter med styrkan att ändra villkoren i politiken.

Arbetarpartierna – socialdemokraterna och vänsterpartiet – deltog inte i någon av dessa proteströrelser. Istället parkerade man sig på kommunstyrelsens kontor och förhandlade bakom våra ryggar med regering, landsting och LKAB:s bolagsledning. Vad blev resultatet av det?

  • Ett civilrättsligt avtal om så kallade ”gruvstadsparker” där man överlät mark åt LKAB mer eller mindre gratis
  • Ett nytt stadshus – samtidigt som folk fortfarande saknar lägenheter att bo i
  • En luddig vision om Kirunas nya sjukhus 2025

Det måste sägas rakt ut att socialdemokraterna har assisterat LKAB:s och regeringens sociala nedrustning av Kiruna, och vänsterpartiet har gjort sitt bästa för hjälpa dem. Knegarkampanjen har tvärtom deltagit och drivit på i varje etapp av proteströrelsen. Därför kan vi med stolthet säga att vi är den enda arbetaroppositionen i Kiruna. Men det betyder inte att vi ensamma har skapat dessa rörelser, som tvingat fram vissa eftergifter från makthavarna.

Det verkar däremot ledande socialdemokrater tro. Bakom varje missnöje ser de ”knegarspöket”. Oron gränsar till panik när deras egna medlemmar sympatiserar eller samarbetar med oss. Den föregående veckan har detta resonemang drivits så långt att man kan säga så här: att ta ställning mot LKAB:s maktmissbruk är detsamma som att vara ”knegare”. Det är vad Gruvtolvans ordförande och socialdemokraten Jan Thelin egentligen säger i Nordnytt tisdag 17 september.

Det är smickrande – men förstås löjligt. Många kirunabor vill ta striden mot maktmissbruket som regeringen bedriver via LKAB. Knegarkampanjen kommer att fortsätta kämpa för att Kiruna ska bli ett växande samhälle med en modern politisk modell för arbetarstyre, medan socialdemokraterna och vänsterpartiet kommer att fortsätta backa upp makthavarna och mörka deras ansvar.

Knegarkampanjen är arbetaroppositionen i Kiruna och behöver fler aktivister. Det vi kan erbjuda är hårt arbete och en solidarisk anda. Tveka inte att ta kontakt med oss om du delar våra mål och är redo att kavla upp ärmarna.

Öppet möte på söndag klockan 14

På söndag 22 september klockan 14.00 träffas vi på lokalen på Adolf Hedinsvägen 35 för att diskutera hur vår ledamot Tommy Hjertberg ska agera på fullmäktigemötet dagen efter. Bl a kommer vår motion om utvidgad busstrafik att diskuteras. Även arkitekttävlingen om det nya stadshuset kommer upp, liksom personalbokslutet för de kommunanställda.

Väl mött!

Knegarkampanjen anmäler Nordnytt

SVT som finansieras av TV-licensen och ägs av svenska staten har regler för att det som sänds måste vara sakligt och opartiskt. Myndigheten för Radio och TV övervakar att reglerna följs. Nedanstående har idag 18 september skickats in till dem.

17 september klockan 19.10 och 21.45 sände SVT Nordnytt ett inslag som påannonseras med orden ”Knegarkampanjen försöker ta över makten i den klassiska fackföreningen Gruvtolvan i Kiruna via krav på nytt årsmöte. Och det enligt fackordföranden Jan Thelin (…).”

Detta påstående, som är spekulativt och osakligt får stå oemotsagt i hela inslaget.

Enligt redaktör Kent Lidman på Nordnytt har Knegarkampanjen beretts utrymme att bemöta påståendet eftersom man ringt upp Gruvtolvans sekreterare Tommy Hjertberg, tillika medlem i Knegarkampanjen, som har avböjt.

Saken är den att Tommy Hjertberg vid nämnda samtal inte fick några frågor om vad Knegarkampanjen har för inställning till den pågående konflikten i Gruvtolvan och inte heller konfronterats med påståendet från Jan Thelin.

Frågorna har istället handlat om det krav som två avgående gruppstyrelser riktat till klubbstyrelsen om ett nytt årsmöte och den namninsamling som pågår, vilket bekräftas av redaktör Kent Lidman. Tommy Hjertberg har då avböjt att kommentera eftersom det finns ett klubbstyrelsebeslut om att de förtroendevalda inte ska uttala sig i media just nu.

Knegarkampanjen har på vår hemsida kontaktuppgifter till en talesperson som är undertecknad Annika Blomberg. Jag fick inget telefonsamtal från Nordnytt den 17 september.

Till saken hör att Nordnytt inte följt upp Jan Thelins påstående på något annat sätt, t ex i form av en granskning av vilka andra politiska organisationer som klubbstyrelseledamöterna i Gruvtolvan tillhör och vilken inställning de har till den pågående konflikten, begäran om nytt årsmöte och namninsamling. Det är enbart de spekulativa påståendena om Knegarkampanjens medlemmar som getts okritiskt spridning.

Inslaget torde bryta mot kravet på opartiskhet i regelverket för SVT då
-spekulativa påståenden fått stå oemotsagda
-uppföljande granskning av flera politiska organisationer där klubbstyrelseledamöter är medlemmar, inte har genomförts

Annika Blomberg, talesperson för Knegarkampanjen
tel 070 7913955

Nordnytt oförskämt mot gruvarbetarkåren

Med anledning av Nordnytts påståenden om att Knegarkampanjen försöker ta över Gruvfacket känns det viktigt att återigen slå fast en av våra grundprinciper, som är att facken borde vara partipolitiskt oberoende. Det gäller naturligtvis även för våra egna medlemmar.

Vi uppmanar alla våra medlemmar och sympatisörer att verka för medlemsstyrda fackföreningar, nedifrån och upp.

Nordnytts påstående är givetvis en kränkning av Knegarkampanjen, men vi är den mindre parten i detta sammanhang. Påståendet är en avsevärt större kränkning av gruvarbetarkåren som av Nordnytt behandlas som en fårskock.

Knegarkampanjen tar med andra ord avstånd från påståendena som framförts i Nordnytt.

För mer kontakt om Knegarkampanjens verksamhet, kontakta Annika Blomberg, tel 070 791 3955 eller maila till knegarkampanjen@gmail.com

Facken fyllda med medlemsrörelse – bästa sättet för enighet

Hög medlemsaktivitetet, förtroendeuppdrag till de många och ned i arbetslagen samt de förtroendevaldas direkta avsättbarhet vid maktmissbruk – det är Knegarkampanjens tre tumregler för att få fart på fackföreningsrörelsen.

Vi förespråkar fackets oberoende från de politiska partierna samtidigt som vi menar att fackföreningarna måste vrida sin uppmärksamhet till vanliga knegares levnadsvillkor även utanför arbetsplatserna och driva samhällsfrågor i medlemsintresset, t ex välfärden, makthavarnas fördelningspolitik och bolagens sk affärsregler. I Kiruna har vi till exempel sett hur Gruvtolvan engagerat sig både i sjukvårdsfrågan och när det gäller stadsflytten, oavsett vad partierna i staden har tyckt, och sådant är väldigt framåtsyftande.

Det stora flertalet av medlemmarna i facket är idag partipolitiskt obundna och kollektivanslutningen till (s) avskaffades för mer än 20 år sedan. Trots det så går en del av medlemmarnas fackavgift inom LO-förbunden fortfarande till den socialdemokratiska partikassan, LO-distrikten kampanjar för (s) i valrörelserna och (s)-medlemskap underlättar mycket för den som vill göra facklig karriär, eller för fackligt aktiva som vill göra partikarriär. Särskilt praktiskt att vara (s)-ansluten är det för dem som vill bli ombudsmän på fackkontor långt från arbetsplatserna. LO-distrikten runt om i landet fungerar i själva verket som socialdemokratiska basorganisationer och LO-ordföranden sitter i socialdemokraternas verkställande utskott. Socialdemokratin och LO är dessutom uppknutna till EU-politiken och de fackliga byråerna som sitter i Bryssel och Washington.

Det säger sig självt att inte alla fackmedlemmar, och inte heller förtroendevalda, tycker lika om allt det här. Facket borde stå partipolitiskt obundet. Förtroendevalda från olika partier och grenar inom arbetarrörelsen måste kunna respektera varandra inom fackets väggar och tolerera att olika förslag och inriktning vinner stöd bland medlemmarna vid olika tillfällen. Tiden är förbi där ett parti hade monopol i facket och gjorde upp utan medlemmarnas insyn.

Knegarkampanjen startades som en upprustningskampanj inom arbetarrörelsen. För att knegare ska kunna flytta fram sina positioner i dagens samhällssituation behövs fackföreningarna och den medlemskraft som finns där. Knegarkampanjen uppmanar därför  alla våra medlemmar och sympatisörer att engagerar sig i fackföreningarna på sina arbetsplatser och verka för att de ska vara medlemsstyrda nedifrån och ända upp. Som det är nu så läggs världskrisens bördor på de maktlösa låginkomsttagarna. För att möta det behövs medlemsstyrda fackföreningar som ger sig ut i  de samhällsfrågor som ligger i medlemsintresset.

Det behövs ett uppbyggnadsarbete av landets största intresseorganisationer och ett återupplivande av solidariteten mellan olika fackföreningar: en för alla, alla för en!

När arbetsgivare och politiska makthavare plötsligt river upp ingångna avtal och ändrar avgörande delar i arbetsvillkoren – genom t ex permitteringar, avsked och växande uttag av övertidsarbete, ändrade ägarformer utan öppen redovisning av förändrade villkor för arbetslag och brukare etc – så måste det uppfattas och besvaras för vad det är: stridsåtgärder från motparten. Därför förespråkar Knegarkampanjen att fackföreningsrörelsen tar striden för den lokala strejkrätten och solidariska sympatiaktioner mellan fackföreningar. Därur kan en ny facklig enhet växa mot såväl arbetsgivarna som deras uppdragsgivare i de pyramidala bolagsledningarna och regeringarna.

Dags att stödja stålarbetarna i Suez

Den 23 juli gick stålarbetarna på egyptiska Suez Steel ut i strejk. Arbetarna hade sedan februari i år, då senaste kollektivavtalet om löner och villkor slöts, tvistat med företaget om tolkningen och om avtalade vinstutdelningar/bonusar som inte betalats ut. Avtalet i sig var dessutom resultatet av tidigare hårda strider där arbetarna protesterat mot sina villkor.

Workers-Suez

Strejkande stålarbetare i Suez

Att stålarbetarstrejken bröt ut i juli, strax efter att den nya militärjuntan avsatt president Mohammed Mursi från Muslimska Brödraskapet, mitt under Ramadan, den heliga fastemånaden, kan man bäst förstå ur ljuset av att arbetarrörelsens kamp är det som har varit ryggraden för hela den arabiska och egyptiska befrielsekampen sedan 2011 – inte minst i år då miljontals människor den 30 juni drog tillbaks mandatet för den sittande presidenten Mursi. Det är mycket troligt att stålarbetarna blev uppmuntrade i sin kamp av att en av arbetarrörelsens förgrundsfigurer Kamal Abu Aita utnämndes till arbetsmarknadsminister den 16 juli och att de bestämde sig för att det var dags att få sitt avtal verkställt.

Men strejken på Suez Steel blev väldigt besvärlig för de nya militära makthavarna som påstod sig vara revolutionärer och stå på folkets sida. För de hade aldrig haft för avsikt att bedriva någon annan politik än den de bedrivit i 30 år med diktatorn Mubaraks hjälp och syftet med utnämningen av Kamal Abu Aita var att få lugn på arbetarklassen. Den egyptiska militären är och har alltid varit arbetarnas främsta fiende i det egna landet. En ministerutnämning av en fd fack- och strejkledare förändrar inte den saken.

Så. Den 11 augusti började företaget avskeda arbetare, närmare bestämt 12 stycken, för att försöka knäcka strejken. När detta inte lyckades så omringade militären stålverket dagen därpå och arresterade två av strejkledarna. Detta ledde till stora protester och även internationella solidaritetskampanjer, framförallt genom MENA Solidarity Network (här i Sverige har bloggen AntiImperialiskt Block spridit informationen) och militären såg sig tvingad att släppa dem mot borgen. Trots detta så fortsatte militären sin offensiv och invaderade stålverket och arresterade nya arbetarledare för att skrämma tillbaks arbetarna till jobbet.

Militär_SuezSteel

Egyptisk militär vid stålverket

Kamal Abu Eita tvingades att agera. Konflikten blev en internationell börda för regeringen när namninsamlingar spreds och till och med det internationella industriarbetarfacket började trycka på. Så Kamal Abu Aita beordrade fram krislöner från en statlig fond, frigav de fängslade arbetarna och såg till att förhandlingar om de avskedade inleddes. Sex arbetare accepterade avgångsvederlag medan nio fortfarande kräver att få jobbet tillbaks.

Men så gick militären till offensiv på nytt, nu på den politiska arenan. En politiskt aktiv arbetaradvokat, Haitham Mohamedain, som företräder arbetarna i Suez fängslades på politiska grunder den 5 september. Han anklagades för ”terrorism” och att vara medlem i ett ”hemligt parti” – Revolutionära Socialisterna som, tillsammans med sina ledare, blivit kändisar under kampen i Egypten och inte alls arbetar i hemlighet – och för att ”vilja tvinga på hela samhället en särskild klass intressen”, alltså arbetarklassens fri- och rättigheter. Han fördes till högsäkerhetsfängelse. Två dagar senare, efter att 600 personer över hela världen skrivit på ett upprop för hans frigivande, släpptes han –  men åtalet ligger fast.

free_haitham_poster

Haitham Mohamedain

Efter att i augusti ha slagit ned Muslimska Brödraskapet genom blodiga massakrer och efter att ha övervägt att olagligförklara deras organisation – som är Egyptens största folkrörelse – så ställer nu Sisis militärjunta in siktet på arbetarrörelsen och dess partier. Det politiska åtalet mot Haitham Mohamedain innebär att det återigen inte finns någon föreningsfrihet över huvudtaget i Egypten idag och att politisk arbetarorganisering sker med livet som insats.

De egyptiska stålarbetarna jobbar i en sektor som inte alls är långt borta från den svenska stål- och gruvindustrin. Till exempel så har LKAB utvecklat direktreduktionspellets i ett annat stålverk i Egypten och de gör idag stora affärer med hela Mellanöstern pga stålproduktionen som där drivs på gas. Alla världens industriarbetare är dessutom medlemmar i samma internationella fackföreningsfederation och är fackliga kamrater över nationsgränserna. Dags att stödja arbetarna i Suez!

___
FAKTARUTA

• Egypten har ca 80 miljoner invånare. Av dem arbetar ca 5 miljoner i industrin. Industrin står för ca 40% av Egyptens BNP.

• Egypten var fram till revolutionsstriderna inleddes 2011 den tredje största stålproducenten i MENA-området (Middle East and North Africa)

• Pga den stora efterfrågan på stål är Egypten dessutom en stor stålimportör och i den ekonomiska krisen skärps konkurrensen mellan stålverken

• Den största stålkoncernen EZDK är statlig och gör affärer med svenska statliga LKAB

• Suez Steel har cirka 2 000 anställda arbetare,  var år 2009 det 9e största stålverket i Egypten och ägs av det privata Solb Misr.

• Suez är en hamn- och industristad med en halv miljon innevånare. Där finns förutom hamnarna också oljeraffinaderi och flera stålverk. Suez-kanalen är viktig för hel världens lastfartygstrafik och inbringar nästan 4% av Egyptens BNP.

• Kontrollen av Suezkanalen är en av orsakerna till att Egypten är en tung pjäs i världspolitiken och att USA inte vill bryta med landet, oavsett vilka illdåd dess regeringar tar sig för.

• Arbetarklassen i Suez har varit ett av frontpartierna för den egyptiska revolutionen och befrielsekampen.
___

Ska(m)löst, Reinfeldt!

Med sina 1,8 miljoner i årsinkomst anser sig statsminister Reinfeldt tydligen för lågt avlönad. Hur förklarar han annars att han inte – som hans världsidol i politiskt artisteri, Barack Obama – skänker  tillbaka 5 procent av sin jetsetlön till den magra statsbudgeten?

Reinfeldt är bara statsledare för ett land med mindre än 2% av USA:s invånare (exklusive papperslösa invandrare), med 2,6% av USA:s ekonomiska omsättning och en offentlig sektor under sin taktpinne som är 1,7% av USA:s. Ändå anser han själv, uppenbarligen, att hans uppdragsgivare i moderata Högerpartiet och deras bolagsfans ska garantera honom 10 gånger högre inkomst än genomsnittliga LO-medlemmar och att han är så skitviktig att han ska ligga snäppet under idolen Obama. Hade Reinfeldt ansett något annat, skulle han pröjsat tillbaka betydande andelar till skattekassan. Svenska Dagbladet har räknat ut skillnaden efter debet och kredit som blir 700 000 kr/år mer till Obama än till Reinfeldt!

De har visserligen båda två även andra inkomstkällor. Obama har innehav och ägor i mångmiljonersklassen, men sett till inkomster, så taxerar Reinfeldt 160 000 kr/år ytterligare, utöver statsministermutan. Obama kan räkna intäkter för skrivna böcker men Reinfeldts tilläggsinkomster vet ingen varifrån de kommer. Medan Obama donerar till välgörenhet i storleksordningen 1 miljon eller mer från sina många arvoden, har Reinfeldt ansträngt sig till det yttersta för att t o m driva ned sitt fastighetsvärde till 3 400 kronor för 2012.

Nu är förstås Obama god för många miljoner mer än Reinfeldt, inte minst genom aktieinnehav. Men den lilla gnutta skam som han har svårt att hålla innanför västen beror på att han som USA:s statschef hänvisas till en väljarbas vars genomsnittsinkomst (för de som verkligen har jobb) ligger på ca 177 000 kronor/år. Han skär därför ned delar av sina privatinkomst, åtminstone som en gest.

president

Men i Alliansregeringens Sverige där väljarkåren antas vara en avbild av statsledaren själv, med ca 300 000/år, sjunker underlaget ihop alltmer längs en sluttande inkomstkurva i den fortsatta ”euro-krisen”.  LO-medlemmarna vet redan idag att deras arbetsinsats är värd 1/10 av Sveriges statsledande rorsman. Reinfeldt är en girigbuk och helt skamlös, till skillnad från idolen sin.

Teddy Nordström