Busstrejken: ”Samma problem då som nu”

Insänt av en före detta bussförare som deltog i bussförarstrejken 1999.
Våren 1999 var jag anställd av Swebus som opererade inom SL, Storstockholms Lokaltrafik. SL var själva slaget i spillror genom att alla SL-garage var utsatta för upphandling. Således drevs nästan alla SL-bussgarage av andra bussföretag.
Swebus hade på 80-talet bildats av att Sveriges två största bussåkerier, statliga SJ-Buss och Postens Diligenstrafik gått samman. Nu hade statliga Swebus sålts till ett engelskt bussbolag som sålt det vidare till ett franskt bussbolag.
Alla ville ha en del av kakan och priserna dumpades över hela Sverige. Swebus m.fl hade tjänat bra med pengar i början bl.a för att de ”böter” de fick av SL för en inställd tur var lägre än kostnaden att köra turen. Ganska många turer kunde bli inställda som alla kan förstå.
Den alltid hungriga statskassan ville dock ha in penningar och den nya högre skatten på diesel samt den kraftigt höjda vägskatten för tunga fordon fick hela åkeribranchen att börja gå på knäna. Många mindre åkerier gick omkull.
Lönerna inom transport och då främst bussavtalet var släpande. Arbetsgivarna ansåg sig ej ha råd med lönelyft i den rådande situationen och konflikten var ett faktum för bussförare i bl.a Stockholm.
Det rörde inte enbart lönerna utan även rasttider och möjlighet att kunna ta en ”kisspaus” eller en bensträckare samt hur långt ett arbetsskift kunde vara.
Jag brukade köra ett skift eller tjänst på busspråk som innebar att jag skulle komma in på bussdepån i Väsby, ringa till trafikledaren i Märsta och få ett vagnsnummer, gå ut till ”vagnen” och göra en säkerhetskontroll,starta upp och korsa E4an för att köra 3 km ner till Väsby station, plocka upp passagerarna på hållplatsen och komma iväg rätt avgångstid.
Allt detta ovan skulle jag hinna göra med en ”påtid” på 8 minuter! Kan tillägga att allt detta tog minst 25 min och att jag fick antingen köra ”uppstart” på min fritid eller komma till ordentligt försenad till avgång…
Många sa upp sig och andra blev sjukskrivna. Det gick inte att få ledigt för det fanns inte förare till alla avgångar! SL hade höjt böterna så det lönade sig inte att ställa in turen längre…
Jag gick strejkvakt i Väsby och där var det lugnt men i Märsta t.ex var det hetare! Strejkbrytare ville in på bussgaraget och spikmattor lades ut, så lagens långa arm fick skilja organiserade och”gulingar” åt.
Nu är det busskonflikt igen! Många av problemen från 1999 finns kvar men det som belyses mest är anställningstryggheten. Rätten att ha kvar sitt arbete även efter en upphandling är lika obefintlig som på 1900-talet.
Inte så kul att sitta med hus och lån om man från en månad till en annan kan vara uppsagd för att arbetsgivaren inte vet om han har körningen kvar om ett halvår.
Detta är även en tanke från mig om vad som kan ske då man säljer ut ett välfungerande och välmående statligt bolag…oavsett bransch!
En lite kul detalj var att medans storstadens människor led av konflikten så hade vi en fin strejklön. Avgiften till strejkkassan var betald med av medlemmarna skattade pengar så vi fick ut motsvarande lönen skattefritt!
Occor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s