Samordna gruvorna under arbetarnas överinseende

Northlands gruva i Pajala överlevde en kris till. Ett konsortium köpte obligationer från Northland som därmed kunde fortsätta sin verksamhet. Men betyder det att gruvan är räddad? Kan Tornedalen andas ut?

Det går knappt att överdriva gruvnäringens betydelse i Malmfälten. Några som verkligen förstår det är pajalaborna. Med Northlands etablering i kommunen väcktes optimismen. Enskilda hushåll stödköpte aktier och snackisen på byn var hela tiden läget för ”meän kruuva” (”vår gruva” på meänkieli). Men snart började problemen.

Affärer och ansvar

”Likvididet” låter inget vidare att ha, men i Northlands fall var det en överlevnadsfråga. Man behövde pengar. Att starta gruvor är dyrt och det tar lång tid innan investerat kapital kommit tillbaka. Northlands muskler räckte inte.

Sedan dess har ”räddningsaktionerna” avlöst varandra och här blir historien smutsig. Banker, byggjättar, föräkringsbolag, konkurrerande gruvbolag – många vill ha en bit av kakan. När andra kapital skyndar till och köper ägarandelar i Northland så är det inte av välgörenhet.

Pajalaborna som stödköpte aktier visade sin goda vilja men affärer är en annan sak. Inte ens den egna styrelsen behöll tron på projektet. Aftonbladet avslöjade att ledningen hade plockat ut 45 miljoner kronor ur bolaget mellan 2009-11. Men nu är den styrelsen borta och verksamheten kan börja om. Eller hur var det nu?

karlaxel-reinfeldt5webb

Karl-Axel Waplan, tidigare vd, med klasskompis Fredrik ReinfeldtÄr

Är gruvan räddad?

Bakom den senaste ”räddningen” står Peab, Metso, Folksam och riskkapitalbolaget Norrskenet. Norrskenet ägs tillsammans av LKAB och Expandum/Gällivare och Progressum/Kiruna. Man kan diskutera det lämpliga i att ”folkrörelsebolag” och bolag dit stat och kommun pytsar pengar bedriver den här sortens affärer, men det är en annan sak.

LKAB:s verkställande direktör Lars-Eric Aaro har varit öppen med vad det rör sig om. ”Det här är en finansiell investering”, citeras han i Norrländska Socialdemokraten. Men det är som att ingen förstår vad han säger. LKAB har inte investerat i produktion. LKAB har inte räddat några hundra arbetares jobb eller säkrat Pajalas framtid. Det Aaro säger är att han vill se ränta på de 25 miljoner US-dollar som LKAB har köpt en skuld för.

För att inbringa den räntan har konsortiet skaffat sig både hängslen och livrem. Man fick ordförandeposten och majoriteten i styrelsen, plus att extrastämman 28 juni förlades till Luxemburg på tryggt avstånd från småspararna. Konsortiet, denna ”räddande ängel”, skulle inte tveka en sekund från att mjölka bolaget eller sätta det i konkurs för att förränta sitt kapital.

Minska kostnaderna

Det räntesökande kapitalets inflytande är ett av problemen. Ett annat är Northlands kostnadskalkyl. Järnhalten är relativt låg och logistikkostnaderna enorma. Man transporterar produkten med lastbil till Svappavaara, cirka 14 mil enkel väg, där den lastas om till tågvagnar som rullar mot Narvik. I hamnen som man anlagt intill LKAB:s sker båtlastning i liten skala. Allt detta innebär stora kostnader.

Knegarkampanjen menar att man borde samordna gruvnäringen. Northlands produkt skulle kunna förädlas och lastas till båt i LKAB:s anläggningar. På sikt behöver en järnväg byggas till Pajala men tills dess kan transporterna samordnas bättre. Det skulle minska kostnaderna avsevärt och liknande rationaliseringar kan säkert uppnås mellan LKAB och Boliden.

Att samordna gruvnäringen vore bra för arbetarna och befolkningen. Det skapar stabilitet, långsiktighet och förutsättningar att utveckla ytterligare andra delar av verksamheten. Men det går emot både det räntesökande kapitalet som begär snabb avkastning, och privata aktörer likt Northland som vill forcera gruvdriften så länge priserna är höga för att sedan överge Malmfälten och Tornedalen. Därför kan samordningen bara ske under arbetarnas överinseende.

NorthlandFå pajalagruvan på fötter

De tre stora gruvbolagen i Norr- och Västerbotten har förbrukat mycket av sitt förtroende. Borta är dagarna då ”bruket” tog hand om invånarna. Samhällena andas med gruvorna – men inte nödvändigtvis med bolagen som bryter dem.

Ändå förespråkar inte Knegarkampanjen förstatligande av Northlands och Bolidens gruvor. Det viktiga är istället att arbetarna erövrar ett större inflytande i bolagen, slår undan kortsiktiga vinstintressen och börjar samordna driften. Till att börja med när det gäller Northlands förädling och logistik.

Vi vill att Northland och LKAB tillsammans med IF Metall Malmfälten som tredje part inleder ett projekt för att samordna förädling och transport. Vi vill att fackliga representanter får vetorätt gällande gruvbolagens investeringar och att vinstmedel löpande avsätts för samhällsnyttiga projekt – i Svappavaara till att börja med. Missbruk och stöld av gemensamma medel, utnyttjande av maktställning, arrogant bemötande av de anställda och invånarna på orten straffas med aktioner från golvet. Fackliga representanter som missköter sig ska kunna avsättas direkt.

Att få pajalagruvan på fötter ligger i arbetarnas och norrbottningarnas gemensamma intresse. Men det går inte utan samordning och långsiktighet. Vi har en politik för detta, även om den smakar beskt i munnen på vissa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s