Arktiska Rådet döljer det oljeindustriella komplexet

Arktiska Rådets toppmöte i Kiruna Stadshus den 15 maj var en välregisserad föreställning som nästan lyckades med målsättningen att dölja vad det handlade om – att den pågående uttömningen av olje- och gasreserverna kräver överstatliga ”råd” som löser upp nationella gränshinder och tar beslut som invånarna sedan inte kan utkräva ansvar för. Det krävs helt enkelt regionala uppgörelser och avtal, för att ”Big Oil” ska kunna operera ostört och dela upp fyndigheterna mellan sig. Fem av världens sex största och 17 av världens 50 största företag är oljebolag enligt Fortune Global 2012.

Skärmavbild 2013-05-26 kl. 20.21.39Att Kirunamötets ordförande Carl Bildt samma dag på DN Debatt påstod att frågan om oljeutvinningen ägs av de enskilda länderna, var en dimridå för att dölja rådets samhörighet med det oljeindustriella komplexet. Slutdeklarationen slår fast, inlindat i fraser om klimathotet som inte förpliktigar till något, att det är ”business” som är nyckeln till Arktisk utveckling och att man har beslutat att öppna ett särskilt företagarforum för Arktis.

Följdriktigt slöts Arktiska Rådets första juridiskt bindande avtal, om hur man ska hantera oljeutsläpp, i Kiruna. Detta trots att  forskaren Annika E Nilsson, knuten till rådet, rakt ut har sagt i Arctic Year Book 2012 att avtalet riskerar att legitimera fortsatt oljeutvinning. Hon menar att fokus ligger på en ”global kapplöpning på allt knappare resurser” och är påtagligt bekymrad.

I Arktis finns 20% av världens hittills okända reserver som, trots svårtillgängligheten, blir alltmer intressanta ju längre uttömningen pågår. Det är inte bara så att världens största bolag är oljebolag utan enligt erkända experter, t ex Rifkin som har skrivit The Hydrogen Economy är alla de mest lönsamma bolagen på ett eller annat sätt involverade i oljehanteringen.

Man måste tala om detta som ett oljeindustriellt komplex eftersom oljehushållningen utgör axel för praktiskt taget hela planetens ämnesomsättning. Olja är världens största enskilda näringsgren, från prospektering till distributionsledet, större än rustningar och droger men också helt livsavgörande för det internationella transportväsendet, för livsmedelsproduktionen, för varaktiga produktions- och konsumtionsmedel, och för nivån på konfektions- och heminredningsstandarden. Oljan är vår tids standardvara som genomsyrar alla andra varor eftersom den är basen för en uppsjö av tillsatser i alla led av produktionen. Från diskmedel till asfalt lever vi i en oljedrogad värld.

I takt med att alltfler konventionella oljefält töms ut skruvas jakten upp på okonventionell olja – skiffer, tungsandsolja, arktis – som blir alltmer intressant oavsett hur dyrt och krävande det är att ta upp den. Att utvinna okonventionell olja kräver till exempel många gånger mer energi än vad oljan innehåller i sig själv. Enligt fd oljindustrigeologen Jeremy Leggett som skrivit Till sista droppen så krävs otroliga mängder vatten och det har till och med gjorts överväganden att bygga ut kärnkraft för att kunna försörja utvinning av okonventiell olja. Sådana investeringar drar åt sig alltmer av jordens resurser. Legget hänvisar till finansinstitutet Goldman Sachs som räknat ut att det krävs alltmer investeringar för att bara upprätthålla befintlig produktionsnivå.

oil_product_2030

Fördelningen av oljeproduktionen fram till 2030 enligt World Energy Outlook 2008

Vi befinner oss alltså på ett sluttande plan där oljeberoendet driver fram rovdrift i hela världsekonomin med avindustrialisering i andra sektorer, social nedrustning och krig.

Det är därför djupt otillräckligt att enbart fokusera på oljeindustrins miljöförstörande effekter, klimatförändringarna och folkgruppers rättigheter i oljerika områden. Att ge vanliga konsumenter vid kyldiskarna på COOP och ICA dåligt samvete för miljöförstöringen är också en återvändsgränd. Det är hela detta globala oljeindustriella komplex som måste fasas ut genom en storskalig energiomställning. Motståndarna till detta är de oljeimpregnerade storbolagen tillsammans med finansbolag och regeringar som springer deras ärenden. För att inte tala om de militära styrkorna.

Denna insikt flyttar över frågan till arbetarrörelsen som måste renoveras och bygga en rörelse som kräver storskalig energiomställning och tar fram planer för hur detta kan gå till. Det räcker inte att som lobbyorganisationen Greenpeace kräva stopp för oljeborrning i Arktis av miljöskäl. Nej, det är hela energistandarden som måste skiftas för att inte samhället på sikt ska slås ut totalt.

I ljuset av detta är inställningen hos socialdemokrater som kommunalrådet i Kiruna, Kristina Zakrisson, cynisk och djupt främmande för arbetarrörelsens intressen. Hon tackade Carl Bildt för mötet för att det kan komma att gynna turismen. Detta är inget annat än en fjäskande piruett i dödsdansen med planetens framtid. Vänsterpartiet är inte så mycket bättre. Deras potentater i Stockholm kritiserade Arktiska Rådet samtidigt som den lokala partiföreningen i Kiruna, som samregerar i kommunen med socialdemokraterna, klädsamt höll tyst medan utrikesministrarna höll hov i det egna Stadshuset. Till detta bör man lägga tystnaden från Samelistu  samtidigt som samiska organisationer protesterade mot mötet utanför stadshuset.

En renoverad arbetarrörelse på vanliga knegares villkor har som en av sina främsta uppgifter att ställa kampen mot det oljeindustriella komplexet i centrum och börja ta fram planer för en global energiomställning. Osjälviska miljöaktivister har allt att vinna på att ansluta sig till detta. Nej till Arktisk olja!

no arctic oil kiruna

Annika Blomberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s