Knegarkampanjen larmar kommunen! Skaffa garantier för intensivvården!

Anförande av insynspolitiker Annika Blomberg vid motionsbehandling i Kiruna Kommunstyrelse 22 april 2013.

”Innebörden i den här motionen är ett krav på att kommunen ska agera för att få garantier för att intensivvården blir kvar vid Kiruna Sjukhus. Landstinget har ju lovat att intensiven ska vara kvar till långt in på 2020-talet så varför gå fram med ett sådant här krav nu? Jo det kommer sig av att personalen har larmat om att respiratorsverksamheten är hotad. Sen i januari så pågår det diskussioner om att flytta respiratorspatienterna till Gällivare ”på grund av kompetensbrist” i Kiruna. Enligt personalen så öppnar detta för en ond spiral. Om man inte säkrar respiratorvården kommer hela intensivvården att börja gunga. Det kommer inte att finnas underlag för narkosläkare, intensivvårdspersonal kommer att förlora kompetensen att vårda svårt sjuka, rekryteringen blir ett problem. Argumentet att det skulle saknas kompetens drar igång larmklockor på sjukhuset eftersom, både inför stängningen av BB och av akutkirurgin, har det börjat på det viset. Först säger de att de saknar kompetens, sen börjar  nedskärningsförslag att komma och beslut att genomföras. Oavsett vad Kirunaborna eller kommunen har sagt.

Det var ett möte i Samrådsgruppen om sjukvården i Kiruna i februari och Gruvtolvan gick ut med en rapport från det mötet. Där framgår det att Landstinget medger att man diskuterar en flytt av respiratorspatienterna, trots att  man har lovat att upprätthålla intensivvården. I den rapporten visar det sig dessutom att Landstinget inte har någon planering för bemanningen inom respiratorvården. De berättade att de för tre veckor sen hade upptäckt att de saknade kompetens. Men personalen på sjukhuset kan ju berätta att ingenting har gjorts för att behålla de vidareutbildade sjuksköterskor man har haft, utan de har tvärtom uppmuntrats att söka sig därifrån.

Det är därför vi larmar! Vi larmar nu och kräver att kommunen ska skaffa sig tydliga garantier från Landstinget för att intensivvården ska upprätthållas. Det är livsfarligt att leva i Kiruna om det inte finns intensivvård.

Så kommer vi till den andra delen i motionen som handlar om Samrådsgruppen. Den har funnits sen 2005 och har startat på initiativ av LKAB och företagarna och kommunen har deltagit via representanter från Kommunstyrelsen. Detta kan man se på Samrådsgruppens hemsida, kommunen har varit med och skickat remissyttranden till Landstinget och man går på deras möten.

Jag vill invända väldigt mycket mot uppfattningen som kommunalrådet Kristina Zakrison redogjorde för här tidigare, att man kan gå på sådana här möten utan att rapportera tillbaka. Kommunen är en politisk organisation som leds av förtroendevalda, det understryks ju allt som oftast. Det som politiskt ansvariga och förtroendevalda gör i olika samrådsorgan kring Kirunabornas behov, särskilt när det gäller sjukvården, måste kunna kontrolleras och följas upp. 

Vi har motionerat i den här frågan för vi vill larma om hoten mot intensivvården och vi anser att kommunens högsta beslutande församling måste kunna påverka hur kommunen agerar mot Landstinget när det gäller sjukvården.

Det viktigaste nu för Kirunaborna är att kommunen skaffar sig garantier för den fortsatta intensivvården och redovisar dessa för fullmäktige och för Kirunaborna. Tack för ordet!” 

Kommunledningen föreslog att motionen ska avslås när den behandlas i Kommunfullmäktige 27 maj.

Vill du lyssna på anförandet och debatten så finns det här

Visions-fluff

Den 22 april behandlade Kiruna Kommunstyrelse förslaget till Vision för Nya Kiruna som tagits fram i projektet Kiruna 2.0. Detta har varit kommunledningens uppifrån-projekt med ett år av seminarier och massor av influgna experter och utvalda arbetsgrupper, istället för att vända sig till föreningslivet och låta dem välja representanter med möjlighet att föra fram de mest brännande behoven. Projektledare har varit Peter Nygårdhs, fd styrelseledamot i LKAB och expert hos Swedbank.visonsloggan

Inte desto mindre skulle man kunnat förvänta sig en offensiv vision där kommunen sätter ned foten kring några konkreta mål för stadsomvandlingen. Varför inte ett mål för befolkningsökningen, samlande satsningar för kultur- och idrottslivet och för ett tillvaratagande av kulturbyggnaderna, förbättrade arbetsmiljöer i alla kommunala verksamheter, inrättande av föreningslivsforum för inflytande och påverkan, och så vidare? Det hade också varit bra med åtaganden om vad man ska driva mot landstinget när det gäller ambitionsnivån på sjukvård och kollektivtrafik och kanske till och med idéer om trafikslag, till exempel spårvagn utmed den nya Malmvägen som ska inrättas som stadsgata. Man skulle också kunnat vänta sig ett utvecklat resonemang om prioriteringar och i vilken ordning saker och ting ska ske.

Istället handlar visionen om att allt ska bli bra. Bra bostäder, bra kollektivtrafik, bra för kvinnor, bra för män, bra för miljön, bra för industrin, bra för turismen, bra för friluftslivet, bra för företagen, bra för offentlig sektor, bra för idrotten, bra för kulturen med mera. Allt ska bli bra och alla ska med. sockervadd_156273071Jämlikhet, uthållighet och inflytande är ledorden – ord som alla håller med om men som värmt många kommunal hyllmetrar hittills och aldrig tvingat någon makthavare till något. Visionen sammanfattas i projektledningens lilla dikt; ”Vår övertygelse om människors lika värde är lika djup som vår malm. Våra ambitioner är högre än våra fjäll. Våra näringar gör oss världsledande. De stora vidderna ger rymd åt ursprung och nytänkande. Vi är Kiruna”.

Detta är inget annat än en ridå av ord för att gömma sig bakom inför dem som ställer krav på konkreta handlingar och åtaganden. Men man ska kanske inte vara förvånad. Kiruna 2.0 har finansierats främst av LKAB som är kommunens motpart när det gäller stadsflytten och för att inte komplicera saker och ting kan det vara behändigt med en vision full av godsaker, helt utan åtaganden och förpliktelser mot kirunaborna. Att visionen inte går ut på remiss till alla hushåll, som Peter Nygårdhs lovade när projektet lanserades är kanske inte heller att förvåna sig över. En och annan knegare skulle nog ha dragit på smilbanden över den kommunala sockervadden och visions-poesin.

/ Annika Blomberg, insynspolitiker i Kommunstyrelsen

Bara maktkamp kan förverkliga Situation Kirunas krav!

I en helsidesannons i Kiruna Annonsblad 17 april ställer Situation Kiruna krav på LKAB, regeringen, Norrbottens Läns Landsting och Kiruna Kommun för att få fart på stadsflytten och bygga en framtid i Nya Kiruna. Kontrasten till kommunstyrelsens förslag till Vision för Nya Kiruna är slående. Situation Kiruna har tydligt och klart pekat ut problemen och var ansvaret ligger för alla olika delar i stadsflyttskrisen. Kommunstyrelsens vision däremot är en fluffig maräng av önskningar utan vare sig någon beskrivning av problem och hinder, konkreta åtaganden eller krav.

Knegarkampanjen anser att alla kraven som de folkrörelseaktiva ställer i Situation Kirunas annons är centrala och måste infrias för att inte Kiruna ska omvandlas till ett Klondyke. Den avgörande frågan som infinner sig nu efter att annonsen publicerats är; hur ska vi förverkliga detta? Man ska ju inte tro att makthavarna flyttar på sig för att ett antal förtroendevalda i Kiruna publicerar en annons i Annonsbladet. Oberoende av hur välinriktade kraven än är så måste de följas upp med handling. Vad ska Kirunaborna göra för att kraven ska bli verklighet?

På Situation Kirunas möten har mycket diskuterats; allt från att bli en påtryckarkraft på de etablerade politikerna, över byggandet av en folkrörelse i allmänhet, till perspektivet på att inrätta sig som en maktfaktor som är kapabel att ta till stridsåtgärder.

Knegarkampanjens uppfattning är att en folkrörelse som inte har ambitionen att bli en maktfaktor kommer att misslyckas, och den kommer att upprepa de tidigare erfarenheterna av kampen mot exempelvis stängningarna av BB och akutkirurgin. Vad som kommer att krävas för att stoppa ett Kiruna-klondyke är uthållig mobilisering, organisering och aktivering framförallt på arbetsplatserna. Det är dags att börja diskutera i alla arbetslag och föreningar som har ställt sig bakom kraven, vad som kan och måste göras och hur man håller ihop en rörelse.

Hyresgästföreningen som tillsammans med Gruvtolvan var med och lanserade Situation Kiruna i september 2012, har dragit slutsatsen att inte skriva under på Situation Kirunas krav i annonsen. Man kommer nu, enligt egen utsago, att prioritera byggandet av påtryckargrupper inom byråkratin. Frågan blir vad Kirunas 3 000 hyresgäster tycker om det? Har de blivit tillfrågade. Frågan blir också vilket tryck som kommunledningens partier utövat på föreningsaktiva i Kiruna under tiden som insamlingen av namn har pågått.

Att vara partipolitiskt oberoende från maktbärande partier och att föra ut diskussionen och beslutsmakten till medlemmarna och till vardagsmiljöerna är A och O för all förändringskamp. Nästa steg för Situation Kiruna skulle kunna vara att samlas till en konferens för att spika en aktionsplan för koordinerade aktiviteter på en gemensam dag, som följs upp med en budkavle till folkrörelseorganisationer och arbetslag i grannkommunerna för att bygga en permanent rörelse och maktfaktor. Det skulle verkligen behövas ett Situation Malmfälten som samordnar aktioner mot både regeringen och LKAB vilka driver fram uttömning av naturresurserna och social nedrustning i hela regionen och dessutom inte tänker ta ansvar för Kiruna stadsflytt.