Var finns kraften som kan desarmera den sociala bomben?


Krisen i stadsflyttsfrågan blir alltmer brännande. Det är en kombination av handlingsförlamning och toppstyre som präglar Kiruna Kommun. Det är de som enligt lagar och regler har ansvaret både för stadsplanering, bostadsförsörjning, samhällsliv och samhällsservice. Handlings-förlamningen beror på EU-anpassade lagar som gör kommunerna impotenta och resurssvaga inför så stora samhällsomvandlingar som vi står inför i Kiruna.

Underskotts-skräck
Bostadsbyggandet sker idag helt på marknadens villkor. Inte ens allmännyttiga bostadsföretag får subventioneras av skattebetalare, trots stora behov av snabba och storskaliga lösningar. Kommunal verksamhet får inte heller gå med underskott.
En kommun kan inte göra investeringar som inte går jämnt upp, utan att bli tvungen att dra ner på verksamheterna för barn, ungdomar och äldre.
Kiruna Kommun beter sig som en feg spelare som inte vill bli sittande med Svarte Petter, dvs med risken för att en ny stadskärna skapar ett jätteunderskott och framtida förluster. Att de i dagarna ska lansera projektet ”Vision Kiruna” förändrar inte bilden. ”Vision Kiruna” är styrt av politiker och experter och det förhalar hela processen så att de slipper gå till handling.
Det är ett av Sveriges främsta styrelseproffs, chef för Swedbanks omvärldskontakter och med ett förflutet i LKABs styrelse, som har utsetts att leda grupparbeten och konferenser under ett helt år av förspilld handlings-kraft.
Kiruna Kommun borde istället ställa krav på staten om undantagsregler och förlustgarantier för sitt bostadsbyggande och sätta igång med detaljplaner som man kan sätta i verket så fort markköpen blivit klara.

Regeringens ansvarslöshet
Staten och regeringen kan inte skylla på kommunen. De har ansvar för reglerna. De är också en del av den så kallade Malmfälts-gruppen. Varför gör de inte något? Var är bostadsminister Attefall (kd), och näringsminister Lööf (c)? När statsminister Reinfeldt (m) var i gruvexpansionens Pajala för en tid sen, var han helt ointresserad av att ställa upp med garantier för bostadsbyggande. Så man måste dra slutsatsen att den borgerliga Allians-regeringen tycker att det är bra att Norrbotten går i riktning mot ett järnmalms-klondyke med barack-läger och alltmer rättslösa arbetsstyrkor.

LKAB och ansvaret
Men det finns närmare spelare som man också måste granska. Vad gör LKAB, vinstmaskin och statlig kassako, grundorsak till hela problemet med stadsflytten?
LKAB är Sveriges 7e största exportföretag. Hela stålindustrin, som är en av Sveriges ledande exportnäringar, är beroende av företaget. LKAB är statligt ägt, de har ett eget bostadsföretag och har stora överskott. De är en spelare med mycket muskler. Varför är inte de en drivande kraft för att få fart på stadsflytten?
Varför ger de inte, på eget initiativ, direktiv till LKAB Fastigheter om att göra massansökningar hos kommunen om bygglov i den nya stadskärnan?
Varför tar inte LKAB självmant grepp om möjligheten att sätta både sig själva och Kiruna ”på kartan” genom en multiarena för sport-, fritids- och kulturliv? Och varför passar man inte
på, för att få bra PR, att projektera för en miljöteknisk spetsinnovation i form av eldriven kollektivtrafik som förbinder den nya stadskärnan med alla de gamla stadsdelarna, gruvan, flygplatsen och järnvägen?
LKAB har ekonomiska muskler och är en del av statens maskineri. De betalar dessutom hela ledningsgruppen för stads-omvandlingen inne i Kiruna Kommun. Men det enda de säger att de tänker ta ansvar för, det är att ersätta det som gruvdriften redan förstört. Varför är de inte mer drivande för att flytta hindren för att dra igång offensiva satsningar?

Världsmarknaden
Faktum är att LKAB inte alls har samma intresse av en levande stad som de anställda och befolkningen. LKAB drivs i grunden av helt andra intressen än samhällets. Enligt Lars-Erik Aaros senaste dragning för Kommunstyrelsen så har stålmarknaderna vuxit med 200% de senaste åren. Enligt Aaro måste LKAB hänga med och växa för att inte tappa marknadsandelar ”sen när stålpriset går ned”. ”Vi måste växa med kunden” upprepade han som ett mantra. I samma andetag berättade han att Bryssel är deras huvudfokus med heltidsanställda lobbyister på plats.
LKAB vill öppna flera nya gruvor och tre stora dagbrott är på gång i Svappavaara för att nå produktionsmålet om 37 miljoner ton per år, det vill säga en expansion på 12 miljoner ton per år. Detta gör de för att mätta efterfrågan på stål från ”framväxten av 25-30 nya megastäder i världen under den närmaste tjugoårsperioden”, och för att stå emot konkurrensen från ”de nya västafrikanska järnmalmsgruvorna”.
Detta sker samtidigt som stålföretagen har en finanskris på halsen och valuta-marknaderna gungar. ”Det står ett fönster öppet så låt oss passa på att växa nu”, nästan vädjade Lars-Erik Aaro till kommunpolitikerna som om de någonsin motarbetat LKAB. Det lät nästa som att han ville att kommunen skulle ta det lugnt med stadsflytten.
LKAB är EUs hemmagruva och står för 90% av EUs järnmalmsexport, samtidigt som de stora giganterna Rio Tinto och Vale är mångdubbelt större och vill ta LKABs marknadsandelar. Därför måste LKAB bryta Europaberoendet och ta sig in på de kommande marknaderna, menar Lars-Erik Aaro. Det är, enligt honom, Mellanösterns och Kinas stålverk som ska garantera LKABs marknadsandelar i framtiden. LKAB är redan stora i Saudiarabien och tänker alltså ånga vidare bland de reaktionära kungadömena där arbetarna inte får organisera sig.

Lars-Erik Aaro med (m)-ministrarna Elmäster-Svärd och Björling, ansvariga för transporter och för export

Lars-Erik Aaro med (m)-ministrarna Elmäster-Svärd och Björling, ansvariga för transporter och för export


Det bästa för LKAB sett ur det internationella konkurrensperspektivet måste vara en fly-in-fly-out arbetsstyrka som inte ställer krav, härjar om avtal, rättigheter och samhällsansvar, som inte rotar sig och håller ihop, utan jobbar och istället håller käften när de är på plats. Som det faktiskt ser ut i majoriteten av världens gruvorter och även på många stålverk.

Staten gillar läget och cashar in
LKAB har stöd av ägaren, den svenska regeringen för sin aggressiva inriktning. Där är det näringsminister Annie Lööf (c) som är ansvarig. Regeringen utnämnde nyss en av finanskapitalets huvudspelare i Sverige, Marcus Wallenberg, till ordförande.
Det bekymrar inte heller regeringen att lagarna, som har anpassats till EU, förhindrar både kommunen och LKAB, att subventionera samhällssatsningar. Statliga bolag får ju inte heller ”snedvrida konkurrensen” genom att till exempel bygga städer. Nej, LKAB drivs som ett vanligt aktiebolag med krav att skapa värde till ägaren, staten.

Nu måste kolosserna sättas i rörelse!
Sammantaget är det alltså så att ingen av de ansvarig har något grundläggande intresse av att sätta igång och ta ansvar för byggande av bostäder, infrastruktur, idrotts- och kulturanläggningar i den nya stadskärnan. För att flytta på dessa kolosser och frigöra resurser och handlingskraft måste nya krafter in. Det är stora saker som måste förändras.
För att frigöra de resurser som krävs så måste, för det första, Alliansregeringen ge nya ägardirektiv till LKAB. LKAB måste få uppdrag att backa från målen att ta marknadsandelar till priset av samhällsförfall och istället göra samhällsinvesteringar i form av bostäder och infrastruktur i Kiruna. För det andra, måste Allians-regeringen ge Kiruna Kommun och KBAB undantags-klasusuler och förlustgarantier så att man kan sätta igång med bostadsbyggande. För det tredje måste miljardbelopp destineras till stadsomvandlingen och statens vinstandel för 2011 och 2012 på sammanlagt 10 miljarder måste fonderas och öronmärkas för detta.
Inget av detta kommer att ske om inte Kirunaborna hittar ett sätt att gå samman och driva LKAB och kommunen framför sig och tvinga fram förändringar. Det är stora krafter i rörelse och vi måste bli starkare än vad de är.

Ställ Gruv12an i spetsen och öppna Arbetarekommunen
De som har ställning och intresse av att ställa sig i spetsen för en sådan rörelse är Gruv12an, som ju redan visat var de står när det gäller sjukvårdsfrågan.
Det är Gruv12ans medlemmar som skapar det värde som LKAB lever av, det är de som drabbas av bostadsbristen och den sociala nedrustningen. Gruv12an har också band till alla andra grupper i staden genom att man lever och bor tillsammans. De sitter i bolagsstyrelsen och förhandlar med bolaget varje dag om arbetsvillkoren.
Dessutom är det dags att återuppta kravet på socialdemokraterna att de öppnar sin Arbetarekommun för alla intresseföreningar så att vi kan få direkt inflytande över kommunledningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s