Bättre ett krav som samlar till strid – än tio byråkratiska motutredningar

Efter ett drygt år med Knegarkampanjen i kommunfullmäktige i Kiruna, och både röster och ryggdunkar som manar oss att fortsätta handlingslinjen vi startat upp, har också kritik av olika slag nått fram till oss kampanjaktiva. Ett slag av kritik, som framförts av jobbare och väljare, går ut på att vi lagt för liten vikt vid lokala frågor. Vi tar till oss det och försöker få fram behoven som särskilt maktlösa låginkomsttagare har och upplever, dels genom våra ständigt öppna kampanjmöten (dit alla kan komma för att påverka), dels genom att försöka kartlägga situationen på arbetsplatser, i skolor och grannskap.

Vi driver på den sortens frågor, för att samla befolkningen till en opposition på klasskampens grund, och i vetskap om att kommunalpolitiska pampar inte låtsas se de värsta uttrycken för klassamhällets kris. Vi gör denna insats allt bättre, men ännu inte riktigt bra.

Andra kritiska röster, som vi däremot vill avgränsa oss från, menar att vi ska binda upp oss till koalitioner med andra partier. Knegarkampanjen vill visst samarbeta, men inte med pamparna, utan med arbetare och låginkomsttagare runt om i kommunen så att deras vardagsvillkor ställs i centrum. Så använde vi förtroendet när det gällde akutkirurgin i vår-vintras: vi satsade på att bygga rörelsen och samtidigt avslöja ljug och manipulationer från etablerade makthavares sida. Den händelsen visade att en stark och självständig kraft i kommunpolitiken, med klasskampsoppositionell inriktning, hade kunnat göra skillnad.

Ytterligare andra kritiker menar att det som fattas Knegarkampanjen, är oförmågan att lägga fram alternativa budgetar. Malmfältskommunerna gjorde den erfarenheten när Kirunapartiet och Gällivare Fria Demokrater hade sin storhetstid. Vi ser inget framkomligt med det. I stället fjärmar sig företrädarna för den sortens handlingslinjer in i utredningar, i stället för att samla till kraft och strid i någon brännande fråga som folk på arbetsplatser, i grannskapen och inom intresseföreningar ständigt talar om. I den här kommunen är det frågan om stadsflytten och hur den ska utformas. Exemplet med multiarenan är en av dessa byggstenar, som vi framhäver. Andra förslag kommer läggas fram vartefter bilden klarnar upp och behoven aktiveras.

Framtiden för Kirunaborna, gällande allt som sorterar under kommunfullmäktige (och samma sak gäller alla krisorter i landet), dikteras av en budget som är sjukligt nedbantad. LKAB:s vinstkassor, statens obundna medel och de jättelika värdeflödena som EU använder för att favorisera och diskriminera ska krisorterna blunda för, menar pampväldet. ”Visa i stället vad ni vill göra med de medel som finns i kommunkassan”, är deras budskap. De som antar den utmaningen, gör sig till bihang åt byråkratin och kommer fortare än kvickt ta ut avståndet mot arbets- och levnadsvillkoren bland maktlösa låginkomsttagare. GFD i Gällivare och KIP i Kiruna blev en del av den byråkratiska apparaten, ingen kraft för uppbygget av klasskampsoppositionell enhet. Helhetliga budgetalternativ är till för yrkespolitiker, och deras inbördes trätor: Knegarkampanjen satsar på några få livsnödvändiga frågor, som ska uppfylla de mest centrala behov. I allt övrigt röstar vi på förslag, och lägger motförslag, som bromsar takten i försämringarna.

Knegarkampanjens kommunfullmäktigegrupp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s