Bombvänstern och Libyen

Det är stor glädje att läsa de ståndpunkter som ni i Knegarkampanjen intagit vad gäller vad gäller den NATO ledda militära inblandningen i Libyen. Det är också positivt att ni inte kastar er om halsen på Libyens nationella övergångsråd (NTC) utan klart och tydligt tar avstånd från detta råd och verkar för dess avslöjande. Ett råd som redan tidigt började bedriva ett organiserat arbete med USA och EU och därmed verkar för dessas intressen. Intressen som kommer att ställas emot de förtryckta folkens intressen och hotar att göra Libyen till en imperialismens lydstat ställd emot kraven på frihet, jämlikhet och jämställdhet.

En stor del av den svenska vänstern har intagit en annan ståndpunkt. De har hyllat NATOs inblandning och kanske i nationell stolthet glatt sig åt den svenska närvaron med Jas-plan.
Ja, till och med, som i Andreas Malms fall, krävt svensk närvaro och då heller inte ”bara” med flygspaning utan med direkta svenska flygattacker.

En av de mer frekventerade bloggsidorna skriven av Göte Kildén och Benny Åsman har varit ett av de mest aktiva språkrören för detta överlöperi från internationalistiska arbetarståndpunkter till knäfall och understöd av NATO aktionerna.

Konsekvenserna av detta är dels ett överdrivande av rebellernas folklighet, som sägs i sin förlängning leda till ett utökande av arbetarintressenas stärkande och dels lett till ett nedtonade av de rasistiska övergrepp i form av misshandel, tortyr, vräkningar, plundringar, våldtäkter som skett under rebellflaggan, framför allt i form av övergrepp mot Libyens svarta befolkning (ofta inhyrda arbetare).

Alla diktaturer, alla förtryckarregimer har i alla tider använt sig av taktiken att härska genom att söndra och där har rasismen varit ett verktyg. (liksom kampen mot kvinnornas eller andra utsatta gruppers intressen).

Blundandet för alla övergrepp vare sig dessa sker mot svarta, kvinnor, sexuella minoriteter strider mot arbetarklassens internationella intressen. Vi bör vara de första att ta avstånd från och gå i spetsen mot de olika formerna för förtryck varhelst de visar sig. Inga ”högre mål” vare sig kan rättfärdiga övergrepp eller ens negligeras.

Min artikel är en kritik av just bloggsidan signerad Göte Kildén och Benny Åsman.
Artikeln gör också en återkoppling till de ståndpunkter som Göte hävdade om Kambodja 1975. Då 1975 delades dessa ståndpunkter av stora delar av vänstern och även bl.a. socialdemokrater som Birgitta Dahl, sedermera riksdagens talman och författare som Jan Myrdal (som än idag inte tagit avstånd från sina ståndpunkter). Bombvänstern är inte lika stor som gruppen som stödde Pol Pot, men har ändå fått ett stort utrymme i borgarpressen och genom välbesökta bloggar.

För den som efter genomläsningen av denna kritiska artikel, mot i detta fall Göte och Benny, och som kanske betvivlar mina synpunkter kan ta del av deras (i denna fråga ”En balanserad rapport av Amnesty” daterad 14 oktober 2011) på deras bloggsida.

Kamratligen Börje Schellin

Vidare till artikeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s