Insändare; Ingen Carl Bildt i gruvan, tack!

Den 11-12 oktober besöker Carl Bildt Kirunagruvan tillsammans med utrikesministrarna från Ryssland, Norge, Finland och höga representanter för EU-kommissionen. De ska hålla möte i Barentsrådet och göra upp om den framtida utvinningen av olja och gas.

Carl Bildt ångar alltså vidare som ambassadör för storbolagen och krigshetsen. Han är ju ansvarig för det svenska deltagandet i NATO-bombningarna av Libyen för att flytta fram de europeiska oljebolagens positioner och säkra ett militärpolitiskt brofäste i Nordafrika, med lydregimer som kan hejda den oberoende frihetskampen. EU-länderna har redan delat upp Libyen mellan sig och NATO biter sig fast.

Nu hoppas de att vi ska tacka dem för att det svarta guldet flödar igen och bensinpriset sjunker. Men vi ser längre än de gör. En seger för frihetskämparna i arabvärlden skulle öppna för en tsunami av kamp som skulle hota storbolagens makt och ställningen för Bildt och hans anhang.

Bildt är inget annat än en krigsambassadör och frihetsmotståndare och borde för det första inte vara välkommen till Kirunagruvan, för det andra köras ut från ledningen av landet.

Annika Blomberg, Knegarkampanjen

4 thoughts on “Insändare; Ingen Carl Bildt i gruvan, tack!

  1. Men tsunamin av kamp är ju redan här. (I Egypten, Tunisien, Libyen, Syrien, Jemen osv )
    Och frihetskämparna i Libyen har ju redan besegrat Khadaffi – något som hotar den kontroll av oljan som Västmakterna hade under Khadaffi. Jag förstår inte ditt inlägg, Annika.

    • Det främsta hotet mot den arabiska revolutionsvågen är NATO-interventionen i Libyen. Och kampvågen har ännu inte sköljt bort storbolag och imperialistiska anhang och har inte enligt min uppfattning rest sig till en tsunami ännu. Istället har agenter och officerare från EUSA släppts in under huden på motståndsrörelsen, applåderade från en del vänstergrupper i Europa bl a Arbetarpartiet i Umeå. Och vad gäller oljan så utgjorde inte Pariskonferensen om Libyen något hot mot västs kontroll utan snarare tvärtom, den liknade mer ett gammaldags kolonialmöte där man delade upp territoriet mellan sig. Nu har de franska och italienska bolagen direkt tillgång och behöver inte ens runda Khadaffi avtalsvägen.

  2. I en kommentar, på bloggen KLASSPERSPEKTIV, tog jag den 8/10 upp överlöperiet från vänster inför striderna i Libyen från en annan vinkel än Annika. Här återger jag kommentaren i sin råa, oredigerade form (innan redaktionens ändringar). Jag tar mig denna frihet på de här helt öppna hemsidan. Jag är av den uppfattningen att Arbetarpartiet/Umeå, behöver ta sig ur sin pro-imperialistiska inställning, vilket skulle kräva en självkritik, punkt för punkt/boa

    ”Den här kommentaren hade skickats till bloggen Kildén&Åsman, om det inte vore för att jag blivit avstängd och förlorat behörigheten att skriva där sedan i våras. I går kör de ut ytterligare ett grovt påhopp på ställningstaganden som motsatt/motsätter sig pakten NATO/Övergångsrådets militära seger i Libyen. I likhet med alla tidigare utläggningar från deras sida upphöjer de sin egen trovärdighet på föregiven faktabasis och trampar ned motståndare för deras politiska hemvist och/eller skumma faktakällor. Men som det kan bli när impulsgenombrotten kanaliseras genom fabricerade fakta och överexponerade proportioner, får deras artikel ett annat läsvärde än vad de själva anar, för de kan inte se skogen för alla träd.

    De hoppar runt bland regimerna, som tagit form inom förtryckta folk: envälden, t o m bödelsvälden, och fr a likriktade diktaturer. Kildén&Åsman bockar av dem (och dom som inte ser dessa samhällen som motrevolutionens största kraftverk), för att brösta upp sig själva till vad de kallar ”revolutionära socialister”. Men följdfrågan låter inte vänta på sig: sedan när stärker sig den revolutionära socialismen, i sak och verkansgrad, av att ARMADAN FÖR KONTRAREVOLUTIONÄRA PROJEKT (NATO-IMF/Världsbanken-ECB-dollar/eurobandet-G20-överstatliga politikjuntor och kapitalderivatens världshushållning) KALLAS IN OCH MOBILISERAS I BRÄSCHEN? Vem bygger en förfalskarskola om DET SOM VERKLIGEN HÄNT, när 7 500 operationer, närmare 20 000 överflygningar och mer än 50 000 bomber från anti-khadaffipaktens sida [räknat till slaget om Tripoli] händelsevis nämns (och då som ”insats”), behandlas som ett kommatecken inom parentes eller bara förtigs. Allt de säger och torgför är LJUG, så länge de inte förhåller sig till hårda data och inte bara artefaktisk mjukvara. Ljug kommer inte närmare sanningen bara genom att upprepas.

    Vänstern i Sverige verkar i en mycket liten skala. Vore det inte för just det, skulle den politiska förbrytelsen från Kildén&Åsman vara i samma klass som den socialdemokratiska partihögern 1914 och kommunistinternationalen 1935. De vacklar inte och olikt många av oss andra anser de inte strids- och faktamönstret som snårigt och svårorienterat, och orsaken till det är en enda: de SKAPADE FAKTA som själva krigsoperationen åstadkommit, NATO-Övergångsrådspaktens byggnadsverk. Nu kan Kildén&Åsman glädjas tillsammans med sina kompisar i Umeås Arbetarparti, som förväxlar elände med lycka: ”(…) nu kan äntligen libyerna bygga lokala ekonomier”. Det stämmer nog, för exporten av oljeprodukter kommer fortsättningsvis ledas och fördelas av internationella oljebolag (IOC:s), med plats för lite libysk samägo och lätt beskattning/boa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s