Enda vägen framåt är de libyska rebellernas självorganisering

Den all-arabiska revolutionsvågen krisar i Libyen efter att Khadaffi öppnat krig mot revoltörerna och efter att FN/NATO inlett en bombningskampanj som riskerar att knyta upp rebellrörelsen till befintliga makthavare i väst och i arabvärlden. Från att ”bara” ha haft nationella diktatorer emot sig har de arabiska revolutionärerna
nu fått in den imperialistiska världens beväpnade trupper och befälhavare som ”part” på egen mark. Världens knegare har nu att förhålla oss till en situation där revolutionär utveckling ställs i direkt motsättning till de överstatliga organisationernas militära trupper.

Frågan man då måste ställa sig är vad som kan driva på den revolutionära utvecklingen, som ligger i allas vårt intresse, och vad som kan få stopp på dess fiender.

För oss står det helt klart att FN/NATO inte månar om revolutionsrörelsen utan tvärtom gör allt för att frysa ned den och bevara den rådande världsordningen där massorna förtrycks i de oljexeporterande länderna. Knegare har inget gott att vänta från det hållet utan måste ställa sitt hopp till dem som strider på marken för att få bort Khadaffi och alla andra despoter i arabvärlden. Därför behövs det nu en knegarnas internationella anti-krigsrörelse för att få bort FN:s/NATO:s trupper och som driver på för ett stöd till rebellerna. Det räcker inte med att kräva att den pågående militärinsatsen underställs övergångsregeringen i östra Libyen eftersom detta skulle underminera uppbygget av den revolutionära rörelsen i landet. Istället måste de avtvingas eld upphör och köras ut.

Då kommer man till frågan om rebellrörelsens beväpning. USA och Frankrike ställer sig nu positiva till detta men då ska man ha klart för sig att det inte sker utan politiska villkor utan skulle göra rörelsen direkt beroende av just dessa vapenhandlare och deras politiska mål. Istället måste vi kräva att FN:s vapenembargo rivs upp och stödja rebellrörelsens rätt att bygga upp en revolutionsarmé genom vapeninköp varhelst de önskar. Alla avtal med EU och IMF som sätter ekonomisk tvångströja på revolutionärerna genom budget- och lånetak måste sägas upp så att de kan göra allt för att ta över landet och påbörja återuppbyggnaden.

Jamen, rebellerna, vet vi vilka de är?, säger många. Och det är sant att det florerar illavarslande uppgifter om att rebellarmén vid sidan av vanliga ungdomar och arbetare, samlar såväl klanhövdingar, jihadister och fd Khadaffitrogna. Övergångsregeringen består av förtroendeingivande figurer ut det civila samhället och tidigare oppositionella som återvänt från exil, men även fd Khadaffi-ministrar. Men så är det när revolutioner och krig drar igång. Man kan inte vänta sig något annat. Det är de krafter som redan finns på marken som bär dem på sina axlar. Revolutioner är i den bemärkelsen ingen importvara. I den situation som nu uppstått så är det just dessa libyska rebeller som bär hela den all-arabiska revolutionsrörelsen på sina axlar.

Om FN/NATO körs ut ur Libyen och rebellrörelsen beväpnas, så tvingas de själva att ta itu med sina motsättningar istället för att omvärlden leker med dem som marionetter. Det är libyerna själva som måste vaska fram sina ledare och organisera upp sin revolutionsarmé. Det är genom en sådan självorganisering som en verklig motkraft till Khadaffi-fästena och de multinationella oljebolagen kan byggas upp. Detta är uppgiften för en knegarnas internationella anti- krigsrörelse; köra ut FN/NATO ur Libyen och driva på för rebellarméns beväpning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s