Nej till FNs bomber! Stöd frihetskämparna!

Efter att den folkliga revolten i arabvärlden svept undan två av västvärldens lydigaste drängar, Ben Alí i Tunisien och Mubarak i Egypten, reste sig libyerna. På bara ett par veckor erövrade rebellerna stora delar av landet och klyvde militären.

Massorna har initiativet

Genom den revolutionära rörelsen i arabvärlden har massorna ryckt åt sig det politiska initiativet. Makthavarna springer runt som skållade råttor och försöker alltmer desperat hålla ihop gamla allianser. Till de libyska rebellerna hade Arabförbundet inget att ge, vare sig vapen eller pengar. Därför kunde Khadaffi fortsätta sin offensiv fram till folkmordets rand och rebellerna hamnade i en situation där vädjanden till väst blev enda utvägen. Plötsligt kunde NATO/EU framställa sig som revolutionens vänner och sy ihop ett paket av flygbombningar i demokratins och humanismens namn.

Revolutionens kris

Den arabiska revolutionsvågen krisar med andra ord i Libyen. Intresset som förenar de arabiska regimer som ännu klamrar sig fast vid makten med EU och NATO, är skräcken för arbetar- och överlevnadsregeringar i oljeländerna vid Medelhavet och Persiska Viken. Libyen är den största oljeleverantören till EU.

Den all-arabiska revoltrörelsen hotar västs intressen och därmed de arabiska diktaturerna på två sätt: dels genom krav på demokratiska friheter och dels genom att den hotar oljeinkomsterna för de multinationella oljebolagen som opererar i området. Om rörelsen når Saudiarabien kommer hela världsekonomin gunga.

Knegarregeringar enda lösningen

Vi som knegare kan inte dra slutsatsen att de arabiska befolkningarna måste fortsätta förtryckas så att inte våra konsumtionsvanor och banklån riskeras. Tvärtom. Den enda vägen ur den strypsnara som oljeindustrin och bankerna lagt på oss är en gemensam kamp för knegarregeringar som kan sätta krisplaner i verket för den mänskliga överlevnaden. Bara ett revolutionärt ledarskap som går framåt på den vägen kan förhindra att kampen antingen krossas av Khadaffi eller underkastas NATO/EU:s krav. Därför måste vi stödja revolterna i Mellanöstern på deras egna villkor. Vi kan inte tillåta att striderna underordnas NATO eller EU.

Beväpna rebellerna

Rebellerna i Libyen behöver solidaritet, inte minst militärt, men så länge NATO, EU och FN har kommandot, kommer det bara leda till en nedfrysning av den revolutionära rörelsen. De kommer inte för att undsätta rebellerna, utan för att få del av bytet när Khadaffis regim faller. Det är också därför som svenska politiker vill skicka JAS-plan till Libyen; man vill säkra Sveriges del av krigsbytet.

Libyerna har rätt till sina oljeresurser och sitt eget land. Det är varje svensk knegares plikt att se till att svenska kapitalister inte får chansen att förtrycka och utsuga dem. Därför måste vi stoppa krigshetsarnas drömmar om att ställa upp med JAS-plan till NATOs projekt. Om någonting ska skickas till Libyen så är det vapen och pengar som rebellerna själva får förfoga över utan några motkrav.

4 thoughts on “Nej till FNs bomber! Stöd frihetskämparna!

  1. Man måste kunna ta ställning mot FN-insatsen och för rebellrörelsen utan att vara insatt i alla dess schatteringar och representativitet. Revolten avlöstes av krig och inga typer av val har kunnat hållas.
    Jag anser att kraven nu borde riktas 1)mot FN/NATO om att lägga kommandot för militärinsatsen i övergångsregeringens händer och att vapenembargot mot dem hävs så att de kan inhandla vapen med de pengar som de börjar få in efter att ha lagt beslag på oljefält, och 2) mot den svenska regeringen att inte bidra till insatsen så länge kommandot ligger i FN/NATOs händer.

    Det är oroande med uppgifterna om att USA bett Saudiarabien att beväpna rebellrörelsen och att den på så vis skulle kunna knytas upp till såväl väst och islamismen samtidigt via en kontrarevolutionär enhetsfront. Att det finns militanta islamister bland upprorsmakarna torde däremot vara känt för de flesta på förhand, men om övergångsregeringen knyts upp till Saudiarabien kan detta begrava hela den pågående arabiska revolutionsvågen. En revolutionsvåg där massorna fortfarande, nota bene, har initiativet.

    En solidaritetskampanj från utsidan skulle kunna bli betydelsefull om den stärker de revolutionära krafterna i Libyen på de religiösas bekostnad och förekommer Saudiarabiens vapensändningar som inte kommer att vara villkorslösa, tro mig.

  2. Även om man bortser från att Al-Qaida i Islamiska Maghreb de facto deltar i rebellfronten (utan att gå framåt kring en anti-imperialistisk linje) och från klanintressena och istället bara utgår ifrån hur TNC framställer sig själva (http://ntclibya.org/english/), så framträder följande bild:

    Av de tre medlemmar i rådet som presenteras mer utförligt, så var en (Mustafa Abdul Jalil Fudail) Kaddaffis justitieminister 2007-2011; en (Mhamood Jibril) är doktor i statsvetenskap och strategisk planering (University of Pittsburgh . Han har lett tränningsprogram för senior mangament av ledare i bl a Egypten, Saudi-Arabien, Libyen, , Bahrain och Storbritannien; en (Ali Al Issawi) har ett doktorat i privatisering (!) från Akademin i Ekonomiska studier i Bukarest och har verkat som libysk minister för Ekonomi, handel och investeringar, liksom som generaldirektör för Programmet för utvidgande av ägandet (privatiseringsfonden).

    Rådet deklarerar bl a att de kommer att ”ära och respektera alla internationella och regionala överenskommelser som skrivits under av den tidigare libyska regeringen”; ”Utvecklingen av ett genuint ekonomiskt partnerskap mellan en stark och produktiv offentlig sektor, en fri privat sektor och ett stödjande och effektivt civilsamhälle”; ”intressena hos utländska medborgare och företag kommer att skyddas”…

    Sammantaget framträder bilden av en gruppering som står tydligt på en rent borgerlig grund, utan en tillstymmelse till kritik av imperialismen. Vad gäller vapenleveranser är det för övrigt nog bara fråga om dagar innan USA, Storbritannien och Frankrike åtar sig den uppgiften, om det inte redan har inletts, med tanke på att CIA redan har folk på plats hos oppositionen.

    • Vem ska avsätta dessa ledare? Khadaffi eller rebellerna? Hur ska rebellerna få styrka och orientering att göra det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s