Vår reservation mot det civilrättsliga avtalet

Vi reserverade oss mot det civilrättsliga avtalet om gruvstadsparkens första fas. Detta är vår reservation:

Reservation

Vi från Knegarkampanjen vill reservera oss mot beslutet att godkänna det civilrättsliga avtalet mellan Kiruna kommun och LKAB om gruvstadsparkens första fas. Vi anser att detta avtal är ett stort nederlag för alla som hoppas på att stadsflytten ska innebära en social upprustning och historisk upprustning av Kiruna.

Våra motiv för denna ståndpunkt är:

  • Att avtalet inte binder LKAB till att bekosta ersättningsbostäder i minst samma utsträckning som rivs.
  • Att avtalet inte innefattar någon upprustning av övriga kommunen utan begränsar sig till att endast ersätta det som idag finns i det område som innefattas av gruvstadsparkens första fas (samt vissa kulturbyggnader).
  • Att avtalet inte innefattar någon lösning på de boendes situation (med avseende på rätten att flytta in i de nya bostäderna med intakt besittningsskydd samt rätten att inte få höjd hyra i samband med flytten)

Vi anser dessutom att processen som lett fram till detta beslut har varit odemokratiskt och att kommunledningen använt byråkratiska metoder för att förhindra befolkningens insyn i ett beslut som i allra högsta grad kommer att drabba dem.

På uppdrag av Knegarkampanjen
Tommy Hjertberg

Du kan också ladda ned vår reservation i pdf-format här.

Kommunfullmäktigerapport

Kommunfullmäktigemötet igår behandlade flera ovanligt viktiga frågor och väldigt många frågor fick strykas från dagordningen på grund av tidsbrist. Bland annat bordlades vår interpellation om sex timmars arbetsdag för kommunanställda.

Den största skandalen
Ett historiskt beslut fattades på Kiruna kommunfullmäktige igår. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Samelistan, med stöd av Kirunapartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna beslutade att starta stadsAVVECKLINGEN genom att låta LKAB riva 300 lägenheter i utbyte mot att man lovar att (i ”skälig” utsträckning) verka för att det byggs 200 nya lägenheter. Detta dessutom utan att ha löst frågan om hur de boende ska kompenseras för att de tvingas flytta och eventuellt bli bostadslösa.

I och med detta så har kommunledningen gett upp det enda formella påtryckningsmedel som kommunen hade för att avkräva LKAB åtgärder i samband med stadsomvandligen – detaljplanemonopolet. Åtminstone fram till gruvstadspark 2.

Kommunledningen kunde inte ens ge ett svar på om de 85 miljoner som kommunen ska få som kompensation av LKAB ens är mer än vad kommunen hade fått om LKAB hade fått inlösa den mark och annan egendom som kommunen äger i området.

Den enda positiva delen i avtalet är att LKAB ska bekosta ett nytt stadshus, men det hade de förmodligen varit tvungna att göra även utan ett avtal.

Vi i Knegarkampanjen reserverade oss mot beslutet och kommer att författa en skriftlig reservation emot det innan fredag.

Raketskolan byggs

Ett annat stort beslut var godkännandet av investeringen i att bygga nya raketskolan. På denna punkt stödde vi kommunledningens förslag. Helt enkelt därför att vi tycker att det redan dröjt länge nog med byggandet av en ny skola. Vi tycker inte heller att invändningarna om priset håller; vi vill satsa på en social upprustning av Kiruna och vi vet att det kommer att kosta.

Tommy Hjertberg

Ett steg fram för samhällsomvandlingen?

I veckan har både LKAB:s vd Lars-Eric Aaro och kommunalrådet Kristina Zakrisson varit ute i pressen och berättat om det avtal som förhandlats fram mellan bolaget och kommunen.

De menar att detta är ett steg framåt för stadsomvandlingen. ”Gruvstadspark” kallar man sin lösning som går ut på att industriområden där ingen kan bo blir grönområden. Men löser ”gruvstadsparkerna” några som helst problem i Kiruna?

Lyssna på Knegarkampanjens Tommy Hjertberg som presenterar innehållet i överenskommelsen mellan LKAB och kommunen, söndag 20 februari 16.00 på Adolf Hedinsvägen 35.

Det är en chans att ta del av informationen innan besluten har fattats. Kommunfullmäktige kommer att rösta om överenskommelsen på måndag 21 februari.

Välkommen!

Egypten: ta itu med de sociala problemen!

Protesterna i Egypten är inne på sin åttonde dag. Världen väntar med spänning. Mobiliseringarna sprider sig till fler städer. Mubarak stiger inte ner från makten. ”Leave, leave!” skallar över Tahrir-torget.

I det som från början verkade vara en spontan protest mot den diktatoriska regimen börjar nu politiska ledarskap framträda. ElBaradei, fredspristagaren som arbetat inom FN, trycks fram som en ledare för proteströrelsen, understödd av ungdomsorganisationen 6-aprilrörelsen och med Muslimska Brödraskapets goda minne. Men kommer dessa ledarskaps demokratiska inskränkning att erbjuda ett verkligt alternativ för det egyptiska folket?

De krav som hörts från rörelsen hittils är framför allt demokratiska. Och i en valfuskande diktatur, med undantagstillstånd de senaste 30 åren där tortyr förekommer varje dag, är inte demokratiska krav något förvånande.

Men de sociala krafter som är i rörelse har djupare rötter: 40 % av befolkningen lever på under $ 2 om dagen, el- och matpriserna har skjutit i höjden de senaste åren, arbetslösheten är hög. Lånen till Internationella Valutafondens betalas av befolkningen.

För att dessa sociala problem ska kunna lösas måste det egyptiska folket organisera sig självständigt från den nuvarande regimen och från imperialismen. De måste själva organisera lösningen på de sociala problem som finns, själva organisera produktionen och bli en egen maktfaktor i samhället. Först då kan de garantera att demokratiska friheter blir verklighet.

I ett land där kvinnorna är oerhört nedtryckta och pressas hårdast av den ekonomiska krisen, måste också kvinnorna ställa sig i fronten för organiseringen av ett nytt samhälle. Sexuella trakasserier av kvinnor måste bekämpas och kvinnor måste skjutas fram som ledare för genomförandet av en social nödplan. Endast så kan de maktlösa låginkomsttagarna i Egypten uppnå en enighet som är tillräckligt stark för att försvara sina erövringar.

//Josefine